(Från skidlägret i Kiruna, november 2002)


Skidläger Kiruna 2002 - Den första snön


     Efter att ha räknat efter på våra fingrar, så kom jag och Nisse fram till att det var nionde året i rad som vi besökte Kiruna när den första snön fallit i gruvsraden. Resan upp gick utan några större bekymmer efter att Nils bytt mina stavspetsar (som jag oturligt glömt att det var rullskidspetsar på). Boendet som vi fick detta år var det bästa tänkbara, på Malmfältens folkhögskola endast 15 meter från spåret. Man tycker att det inte borde spela någon större roll om man får gå 500 m, eller om det bara är att kliva utanför dörren. Erfarenhet har dock visat att inget är mer felaktigt. När man efter drygt 2 timmars skidåkning kan gå direkt in i stugvärmen, tackar man både gudarna och klubbledningen för att man slipper gå någon längre sträcka till hotellet. Eftersom Nils är den mest morgonpigga av oss, blev jag väckt med klar frukost kl. 06.50 varje dag. Jag måste medge att jag var ganska trött när man ställde skidorna i spåret strax innan 08.00. En glad överraskning väntade oss när vi började lägga kilometrarna under skidorna. En ny banläggning hade gjorts ! Den nya världscupbanan där vi såg världseliten den 24:e november, hade fått ett riktigt lyft. Banan hade gjorts om, så ofta var backarna litet flackare så man kunde åka ut mer. Utförslöporna var fortfarande lika kurviga, så någon riktig vila blev det inte tal om. Kurvan där Elofsson gjorde sin berömda vurpa var dock borttagen. Spåret var dessutom rejält breddat, och på WC 5:an oftast upp mot 7 m brett, något som man i Uppland bara kan drömma om.
     Skidvaneträningen gick utöver förväntan. Både Nisse och jag ansåg att sommarträningen verkade ha gjort nytta, och tekniken började sitta riktigt fint mot slutet av 10-dagars perioden. Trots att det var både jobbigt och tröttsamt att mala mil efter mil och dessutom försöka få in snabbhetsträning, var det ingen som ville åka hem. Men både Nisse och jag behövde få litet välförtjänt vila.
     På hotellet hade vi mycket skidsällskap i form av Dala-Järna, Polen, Tyskland, Björn Lind, Anna-Karin Olofsson och upplandsklubben Häverödals SK. Det fanns litet tillfälle att få mäta sina krafter mot våran DM-konkurrent, men att tippa något resultat vill jag inte göra. Det var ingen som blev avhängd i backarna i Kiruna i alla fall. Nu väntar fler skidmil och fler intervallpass och mycket svett och mjölksyra, innan de första tävlingarna börjar i december. Men vi har i alla fall fått en upptakt som gör att vi är väl förberedda.

Olof Hedberg