(Från barmarkslägret i Falun 12-14 oktober)


Barmarksläger Falun 2001













Olof, J-O, Elis, Balboa, Roffe, Kalle, Ingemar, och Ola redo för ett tufft pass


     Att Falun har blivit ett återkommande mål för Strömsbergs höstläger är inte så underligt.Här finns en kuperad terräng i världsklass, och det bara några timmars bilresa från vårt bruk. Cykel- och löpmöjligheterna är oändliga och även för rullskidåkning är miljön optimal. Den största fördelen är dock backarna som man i Uppland inte har några möjligheter att finna motsvarighet till.

     Tyvärr drabbades detta årligen återkommande läger i sista stund av flera återbud p.g.a skador och förkylningar. Detta medförde dock att Bernt inte hade så stora problem med att inkvartera manskapet, och samtliga fick en skön säng att tillgå. Själv valde dock Bernt att sova i Roffes husbil som han parkerat utanför. Detta för att slippa störa morgonfriden för oss övriga, vilka ofta har andra sovvanor än vår käre ordförande. Tony och undertecknad hade tagit oss via Sundsvall till Falun redan kvällen innan för att hinna hinna avverka de sista milen in till den gamla gruvstaden på rullskidor.

     Lördag morgon började med ett drygt fyra mil långt distanspass på rullskidor. Efter ca 15km skedde dock en farthöjning och det hela utvecklade sig mer till en snabbdistans. Fältet blev väldigt utspritt, och själv så avverkade jag de fyra milen på strax över 1h 50min. Dagens prestation står dock Ola och Tony för, som inte riktigt läst in sig på kartan, tar vänster när de närmar sig Faluns stadskärna och stakar vidare mot Borlänge. Tony börjar dock ana ugglor i mossen då han ser en skylt som upplyser om "Borlänge 20". Duon tar nu hjälp av sin personliga kartläsare, Karl-Bertil, som följt efter dem på cykel, och han ser ingen annan råd än att vända tillbaka samma väg. Själv var jag ute på en 30min nedjogg när jag hör hur det rasslar till bakom mig, då Tony och Ola kommer stakande lätt sura över den extra svängen.

     Eftermiddagens träning var beroende av hur sliten man var efter snabbdistansen på förmiddagen. Ola prövade på Faluns backar med stavgång. Ingemar och Karl-Bertil kämpade med den underbara "Bergsstigen" på mountainbike, medan jag, Elis och Tony skulle ut på en distanslöpning. Strax innan "Tonys backe" (MTB-backe som döpts efter vår Strömsbergsåkare, sedan denne har cyklat uppför där ingen trodde det var möjligt) ramlar dock Tony och vrickar till foten. Senare på kvällen blir han tvungen att uppsöka Falu lasarett för läkarkontroll. Efter att ha hämtat Tony med bil, och med assistans av Jan-Olov som bara tog en kortare löptur, får Elis och jag fortsätta på vår löprunda ensamma. Ingen av Strömsbergs skidåkare ansåg att de höll någon högre fart på eftermiddagen, troligen p.g.a det hårda förmiddagspasset. Efter en så pass hård träningsdag blir det inte mycket annat än Bingolotto och Robinson på kvällen, men vi var ju i Falun för att träna och inte för att roa oss, så alla var nöjda med det upplägget.

     På söndag förmiddag åkte de flesta en kortare tur rullskidor, men Tony var hänvisad till cykeln och Elis kände att stavgång passade hans träningsupplägg bättre. Själv körde jag backintervaller, löpning i en testbacke som jag prövar varje gång jag är i Falun. Glädjande nog så slog jag där nytt rekord gällandes snittid på de fem intervallerna, och detta efter en träningsvecka på 27 timmar. Det är alltid roligt att få ett kvitto på att man ligger rätt i träningen och går framåt.

     På grund av att vi var tvungna att lämna stugorna redan 12.30 (och då hade Bernt ändå snackat till oss en extra halvtimme, han tyckte förmodligen att vi behövde den för att städa!) så skulle vi åka rullskidor till Storvik. Tony och jag blev avsläppta, enligt utsago 30km från målet medan de äldre skulle åka de sista två milen. Tony var bara kapabel att använda sig av fri teknik då hans fot annars gjorde sig påmind. Den roligaste sträckan var helt klart uppför Hoforsbacken, där all som passerat med bil vet att det är en ordentlig stigning, och det torde vara varje rullskidåkares dröm att få åka uppför denna. Tony och jag började dock bli litet misstänksamma över längden på sträckan, och då vi 1h och 55 min senare rullar in i Storviks centrum så visar det sig att vi åkt 37km. Att de äldre i sin tur bara åkt 21km, var inget som hindrade dem från att kommentera hur pass sena vi yngre var. Efter en skön och varm dusch i Storvik så avslutades lägret, och jag vill passa på att tacka för en mycket inspirerande och uppbyggande helg. Det känns att föreningen främjar klubbkänslan genom dessa läger, och då man även möjliggör för oss som är bosatta norrut att kunna medverka så blir det en självklarhet att man deltar. Till sist vill jag bara rikta en tanke till dem som inte kunde vara med, och hoppas att Nisse snart blir bra i ryggen och att "Järven" och "Sunken" kryar på sig.


Olof Hedberg


PS. Ett extra tack riktas till Lövstabagaren som försåg oss med bröd under lägret. DS











Balboa och Lasse Åberg vilar