Att Falun har blivit ett återkommande mål för Strömsbergs
höstläger är inte så underligt.Här finns en kuperad terräng i världsklass, och det bara
några timmars bilresa från vårt bruk. Cykel- och löpmöjligheterna är oändliga och även för
rullskidåkning är miljön optimal. Den största fördelen är dock backarna som man i Uppland inte
har några möjligheter att finna motsvarighet till.
Tyvärr drabbades detta årligen återkommande läger i sista stund
av flera återbud p.g.a skador och förkylningar. Detta medförde dock att Bernt inte hade så stora
problem med att inkvartera manskapet, och samtliga fick en skön säng att tillgå. Själv
valde dock Bernt att sova i Roffes husbil som han parkerat utanför. Detta för att slippa
störa morgonfriden för oss övriga, vilka ofta har andra sovvanor än vår käre ordförande.
Tony och undertecknad hade tagit oss via Sundsvall till Falun redan kvällen innan för att hinna
hinna avverka de sista milen in till den gamla gruvstaden på rullskidor.
Lördag morgon började med ett drygt fyra mil långt distanspass
på rullskidor. Efter ca 15km skedde dock en farthöjning och det hela utvecklade sig mer till
en snabbdistans. Fältet blev väldigt utspritt, och själv så avverkade jag de fyra milen på strax
över 1h 50min. Dagens prestation står dock Ola och Tony för, som inte riktigt läst in sig på
kartan, tar vänster när de närmar sig Faluns stadskärna och stakar vidare mot Borlänge.
Tony börjar dock ana ugglor i mossen då han ser en skylt som upplyser om "Borlänge 20". Duon tar
nu hjälp av sin personliga kartläsare, Karl-Bertil, som följt efter dem på cykel, och han ser ingen
annan råd än att vända tillbaka samma väg. Själv var jag ute på en 30min nedjogg när jag hör hur det
rasslar till bakom mig, då Tony och Ola kommer stakande lätt sura över den extra svängen.
Eftermiddagens träning var beroende av hur sliten man var efter snabbdistansen
på förmiddagen. Ola prövade på Faluns backar med stavgång. Ingemar och Karl-Bertil kämpade med den underbara
"Bergsstigen" på mountainbike, medan jag, Elis och Tony skulle ut på en distanslöpning. Strax innan
"Tonys backe" (MTB-backe som döpts efter vår Strömsbergsåkare, sedan denne har cyklat uppför där ingen
trodde det var möjligt) ramlar dock Tony och vrickar till foten. Senare på kvällen blir han tvungen
att uppsöka Falu lasarett för läkarkontroll. Efter att ha hämtat Tony med bil, och med assistans av
Jan-Olov som bara tog en kortare löptur, får Elis och jag fortsätta på vår löprunda ensamma. Ingen av
Strömsbergs skidåkare ansåg att de höll någon högre fart på eftermiddagen, troligen p.g.a det hårda
förmiddagspasset. Efter en så pass hård träningsdag blir det inte mycket annat än Bingolotto och
Robinson på kvällen, men vi var ju i Falun för att träna och inte för att roa oss, så alla var
nöjda med det upplägget.
På söndag förmiddag åkte de flesta en kortare tur rullskidor, men Tony var
hänvisad till cykeln och Elis kände att stavgång passade hans träningsupplägg bättre. Själv körde jag
backintervaller, löpning i en testbacke som jag prövar varje gång jag är i Falun. Glädjande nog så
slog jag där nytt rekord gällandes snittid på de fem intervallerna, och detta efter en träningsvecka på
27 timmar. Det är alltid roligt att få ett kvitto på att man ligger rätt i träningen och går framåt.
På grund av att vi var tvungna att lämna stugorna redan 12.30 (och då hade
Bernt ändå snackat till oss en extra halvtimme, han tyckte förmodligen att vi behövde den för att städa!)
så skulle vi åka rullskidor till Storvik. Tony och jag blev avsläppta, enligt utsago 30km från målet medan
de äldre skulle åka de sista två milen. Tony var bara kapabel att använda sig av fri teknik då hans fot annars
gjorde sig påmind. Den roligaste sträckan var helt klart uppför Hoforsbacken, där all som passerat med bil
vet att det är en ordentlig stigning, och det torde vara varje rullskidåkares dröm att få åka uppför denna.
Tony och jag började dock bli litet misstänksamma över längden på sträckan, och då vi 1h och 55 min senare
rullar in i Storviks centrum så visar det sig att vi åkt 37km. Att de äldre i sin tur bara åkt 21km, var inget
som hindrade dem från att kommentera hur pass sena vi yngre var. Efter en skön och varm dusch i Storvik så
avslutades lägret, och jag vill passa på att tacka för en mycket inspirerande och uppbyggande helg. Det känns
att föreningen främjar klubbkänslan genom dessa läger, och då man även möjliggör för oss som är bosatta norrut
att kunna medverka så blir det en självklarhet att man deltar. Till sist vill jag bara rikta en tanke till
dem som inte kunde vara med, och hoppas att Nisse snart blir bra i ryggen och att "Järven" och "Sunken" kryar på sig.
Olof Hedberg
PS. Ett extra tack riktas till Lövstabagaren som försåg oss med bröd under lägret. DS
|