(Från världscupen i rullskidor i Lettland, 1-3/7 2005)
| Rapport från Världscupdebuten i Lettland |
Efter att ha blivit
tvåa samt trea under världscup uttagningarna blev jag uttagen i
landslagstruppen till världscupen. Nyss nämnda cup startade med tävlingar i
Lettland i början av juli. Med flyg från Skavsta tog vi oss till Riga för att
transporteras med buss till Cesis, en liten stad två timmar från Riga. Naturen
och landskapet påminner mycket om Sverige men de starka kontrasterna mellan
rika och fattiga människor är något som skiljer sig gravt från vårt hemland. Vi
bodde i en by, Priekuli, straxt utanför staden Cesis och vi hade turen att bo i
ett helt nybyggt hotell i en by som annars verkade ha stått still i tiden sedan
Sovjetstyret.
Dagen efter att vi
anlände inleddes tävlingarna med en prolog på 10 km med individuell start på en
rullskidsbana. Det var fyra gånger 2,5 kilometer som gällde och varvet bestod
av enbart 200 meters plattåkning samt två enorma uppförsbackar med
efterföljande utförslöpor. Tio minuter innan första start i seniorklassen
öppnar himlens portar sig och regnet vräker ned. Starten skjuts upp med 40
minuter tills regnet slutar sedan får vi provåka banan för att kunna avgöra om
vi över huvudet kan starta. Visa nationer och särskilt Italienarna var
tveksamma till start då banan bjöd på hastigheter runt 60-65 km/h i
utförsbackarna. Nåja, start blev det och vissa åkare synade granskogen utanför
asfalten och det stora flertalet var tvungna att bromsa i en utförsbacke innan
en brant kurva. Jag såg min chans att vinna tid och tok-körde allt vad jag orkade
i utförsbackarna, jag klarade nyss nämnda kurva med inte mer än någon
centimeter på varje varv. Efter mitt livs absolut jobbigaste 10 kilometers lopp
slutade jag på en 23:e plats vilket jag fick vara nöjd med, med tanke på de
enorma backarna samt det snorhala föret vilket gör det svårare för extrema
benåkare. Något som kunde exemplifieras av italienaren Alfio di Gregorios
femteplats, di Gregorio som förlitar sig mycket på benåkningen och som har
varit den åkstarkaste rullskidsåkaren i världscupen i många år.
På Lördagen stod
sprint på programmet. Banan var belägen i staden Cesis och bestod av en 250
meter lång raka. Tävlingen inleds med ett tidskval där varje åkare kör mot
klockan där de sexton snabbaste går vidare till heat-åkning. Jag hamnade på 15:
e plats och hade därmed kvalificerat mig för utslagsheaten. Tidsdifferanserna
på sprinten var mycket små och jag hade enbart hundradelar till platserna
framför mig och jag klarade mig vidare med två tiondelar. I utslagningheatet
fick jag möta tidskvalets andre man italienaren Bogatec. Jag fick till en bra
start och var klart före de första metrarna men sedan seglade han ifrån på den
lite väl långa sprinten för min del. Men med en 15:e plats i debuten får jag
vara nöjd.
Söndagen bjöd på en
jaktstart där den som var snabbast på Fredagens prolog gick ut först. Jag
startade 23:a vilket var den placering jag fick på prologen. Tävlingen var 28
km som kördes i en rundbana om 2 km som utgick från och varvade på stora torget
i Cesis. Det hade samlats en hel del folk kring banan och det var riktigt
inspirerande att åka framför täta åskådarled. Jag gick ut lugnt och sjönk ned
till 26:e plats, men på det sättet fick jag draghjälp. Efter halva loppet
började de framförvarande att tappa fart och ville ha upp mig att dra, men jag
gjorde en Fauner a lá OS-94 och stod helt stilla i stället för att gå fram och
dra. Med två varv kvar började jag köra hårt och jag inte bara skakade av mig
de som gjort dragjobbet utan jag klättrade upp till 19: e platsen. Med lite is
i magen och en bra taktik hade jag klättrat 4 platser under jaktstarten.
Världscupdebuten i
Lettland är jag mycket nöjd med och snart väntar SM som är tillika andra
uttagningstävling till VM i Frankrike.
/Nisse
|