Skidsäsongen 05-06 har inte börjat bra i fråga om snö, speciellt inte här söderut. Vi herrseniorer i klubben
hade ett läger planerat den andra veckan i november i Bruksvallarna samt vårt ordinarie läger som i år också
var förlagt till Bruksvallarna för att få lite omväxling från Idre. När vi hade skjutit upp det första lägret
några veckor beslutade Tony och undertecknad att följa med på Upplands Skidförbunds läger i Vemdalen. Bernt var
redan anmäld, trodde han, det var dock inte något problem att få platser vilket Tony ordnade med några
telefonsamtal. Nisse hade redan jagat snö i Kiruna och Erik var i Östersundstrakten varvid vi blev tre
deltagare från Strömsberg. Resan gjordes med Tonys nya bil och vi kunde åka ett pass redan på torsdagen. Skönt
att vara på snö men min uppladdning var inte den bästa, en sjukdomsperiod på 8 dagar kändes i kroppen och hördes
i fråga om en hes hals. Efter middagen så gjorde trötthet att vi ägnade kvällen åt samtal och väntande på
kvällsfika. Lagom till kvällsfikat kom även en buss med uppländska skidåkare där bland annat vår sega konkurrent
Ulf Jansson var med, numer tävlande för Månkarbo. Sedan följde tre pass på fredagen, två på lördagen och ett
längre på söndagen för min del. Några av passen bestod av att Tony och undertecknad släpade runt varandra i tre
timmar, men jag hann även med två hårda klassiska pass. På söndagen gjorde även Tony ett starkt varv på 10
kilometersspåret där han öppnade med att gå ikapp Ulf Jansson uppför de fruktade backarna i början för att sedan
pressa hårt i stakningen på sista delen. Konstateras kan att Ulf Jansson trots en något avvikande teknik tar sig
fram med en imponerande fart och blir en svår konkurrent i vinter.
Om jag inte missminner mig var det fem år sedan jag tränade i Vemdalen senast och den något knappa snömängden
gjorde att vi endast hade en tia att åka på som var något dåligt röjd på den bortre biten, alltså lite sämre än
senast men helt okej för ett kortare läger. Bernt bör det nämnas något mer om. Mina framstötar om
intervallträning förblev tydligen inte provade men nog var det mer fart än ifjol så förhoppningar finns för
vintern. Maten på Vargen måste också nämnas, mycket bra samt finfina efterrätter, av vilka Tony fann mitt
intag något överdrivet ibland. Mitt försvar är att en obegränsad mängd chokladpudding och grädde inte får gå
till spillo. Trevligt var också att träffa andra skidåkare från Uppland, även om det inte var så många äldre
och att man inte är så fruktansvärt social efter fem timmar i spåret. På söndagen åkte vi nöjda hem efter att
öppnat denna skidsäsong med en fin träningsperiod. Hemresan användes mest till att planera för kommande
DM-stafett framgångar i vinter, två lag på pallen i H21 ?
Efter en vecka var det dags att ge sig iväg till snön igen, denna gång till Bruksvallarna. Veckan mellan hade
för min del bedrivits med löpning, stakåkning på gräsplan med lite snö samt ett spänstpass för att lårmusklerna
skulle vara i god form till lägret. Efter de rapporter jag hört var Bruksvallarna ett bra alternativ till Idre
som hade dåligt med snö i år, något som verkligen skulle visa sig under veckan i Bruksvallarna. För min del så
var det konstigt nog första gången i Bruksvallarna så förhoppningarna var stora. Resan upp var för de flesta
med buss från Tierp. Erik var redan där, Tony och Nisse var på väg från Idre, Elis kom med bil senare och
slutligen gjorde Stefan Östlund en heroisk insats då han tog en buss senare under veckan. Ny var förutom Erik
även Fredrik, en kraftfull, ja inte gubbe då han bodde i den mer ungdomliga stugan, men trots allt H35:a.
Då vi kom upp till Bruksvallarna tidigt så tänkte jag genomföra två pass på söndagen, det första var klassisk
åkning med Erik, som visade god anda då vi åkte upp på fjället i omväxlande hagel, snö och halv storm.
Intensiteten var hårdare än jag först märkte då jag kände mig i ovanligt bra form. Kan också nämna att den
nya vallan Vauhti morot gjorde ett excellent jobb i blandningen av hagel och snö. Nils uttryckte dock vissa
tveksamheter angående den finska supervallan, tveksamheter som ej lämpar sig i skrift på vår hemsida. Kvällen
ägnades sedan åt mat, ett lätt skatepass och mat. En bra, men jobbig dag.
Nu var det dags för en veckas hårdträning för min del, och hård blev den, 36 timmar på skidorna och 30 minuter
löpning. Skidåkningen innehöll förutom en mycket stor mängd A1 även fyra stycken hårda pass, främst skate, i
tillägg till intervallerna tränade jag även en del impulsstyrka på skidorna. Men nu ska jag inte tråka ut er
med min träningsstatistik utan istället skriva om de andra deltagarna. Dessvärre är jag inte riktigt klar över
hur gubbarna lade upp sin träningsvecka då jag oftast var på fjället på förmiddagen och inte kom ut på
eftermiddagen förrän gubbarna avslutat sina pass. Klart är i alla fall att under bussresan till Bruksvallarna
så mörkade Stickan och Ingemar i formhänseende, såg aldrig att dom höll en lägre intensitet än A2. Elis åkte
lika fort som alltid och Jan-Olovs skateteknik var lika fin som någonsin. Var Bernt höll hus vet jag dock inte,
i alla fall inte där jag åkte, kanske bra för hans del. Nya i klubben och den mer ungdomliga stugan var som sagt
Erik och Fredrik. Erik som ger sig in i H21 som nybliven senior och har förmodligen en tuff säsong framför sig
med både längre distanser och hårdare motstånd. Men eftersom han ställt in siktet på bland annat Vasaloppet så
torde inte de längre distanserna vara ett problem, sedan finns det ju alltid DM-tävlingar där inte konkurrensen
är lika mördande som på SM. Vi gamla seniorer i klubben ser med glädje fram mot att få en till hårdsatsande
klubbkamrat, vi behöver sådana, speciellt med diverse amerikaflyktingar och liknande. Den andra nykomlingen
Fredrik inledde lägret i god fart, men mattades något mot slutet, speciellt efter att undertecknad bland
annat släpat upp han på fjället under en fyratimmarstur. Vi såg dock en potentiell stafettåkare i seniorklassen
till DM trots att Fredrik under nästa år uppnår den höga åldern av 35 år. Vi konstaterade också att Fredrik med
några kortare lopp hade möjlighet att höja sin kapacitet avsevärt, frågan är om han var medveten om att en ny
klubb och boende i den mer ungdomliga stugan skulle resultera i en sådan elitsatsning ? Undertecknad hade även
vissa förhoppningar om seriösa diskussioner om strukturella maktförhållanden och problematik inom det
vetenskapliga fältet. Eller kanske ett försök att utröna specifika diskurser i fråga om konstruktionen av
manlighet. Inget av detta inträffade dock även om manliga diskurser var något mer närvarande än önskvärt vissa
stunder, emellanåt tycktes vissa ha missat den lilla detaljen att vi var en grupp extremt seriösa elitidrottare
och inte 12-åringar på skolresa. Kanske var det bara min intellektuella stolthet som fick sig en törn ?
Vad skall då sägas om Nisse, Tony och Stefan Ö ? Ja, dom tränade hårt alla tre, Nisse verkade ha lite fart i
kroppen efter tävlingarna, Tony och Stefan Ö malde timme efter timme i spåret så inställningen var det inget
fel på. Nu återstår bara att visa det i tävlingarna under vintern. Angående tävling så blev det en
traditionsenlig sprintstafett på lördagen. På en något smal bana skulle vi tampas tre varv var. Dessvärre
minns jag inte mycket av stafetten, förmodligen till följd av ett något för högt tempo i min ständiga jakt
på Nils som alltid gick ifrån mig med något tiotal meter. Det kändes dock hyfsat för min del även om inte
tekniken var lysande. Såg även att Tony stakade snabbt och Fredrik hängde på oväntat bra, dock med följden
att hans krafter på detta lägret tydligen var uttömda efter stafetten. Nisse var som sagt snabb, inte helt
oväntat. Efter stafetten utbyttes visdomsord mellan gubbarna om vikten av fartträning, det ska bli intressant
att se om det får någon följd i vinter. Efter stafetten tog jag ut mina sista krafter med mjölksyraintervaller
och hård benskate. Ett lugnt pass avslutade lägret på söndagen och alla tycktes vara nöjda över en vecka med
mycket träning. För min egen del har jag aldrig tränat lika hårt i fråga om både mängd och intensitet under
ett skidläger och jag känner mig hyfsat pigg så här en knapp vecka efteråt. Inför framtiden bör vi absolut
starkt och noga överväga om vi skall återkomma till Bruksvallarna nästa år. Spåren höll absolut bästa klass
med den snötillgång som var och dessutom var miljön lite mer längdskidåkaraktig än i Idre. Något som jag tror
att alla kan skriva under på. Bruksvallarna är helt enkelt det rätta stället för en längdskidåkare. Nu hoppas
vi som vanligt bara på snö, snö och snö samt stora framgångar.
Stefan Ekman vintern 05-06
|