(Från Häverödalsloppet, 5/2 2005)


Det långa gräsloppet i Häverödal 2005


Så här en månad efter loppet känns det som man kan skriva en kort rapport om tillställningen, för ett underligt lopp var det. Eftersom Fatima befann sig i Stockholm så beslöt vi oss för att åka i Häverödal på lördagen istället för i Dalarna på söndagen, jag skulle alltså hämta upp Fatima i Uppsala på lördag morgon tidigt då starten var redan klockan tio. Tony som tänkte åka ett långlopp i Dalarna på söndagen skulle komma med som vätskelangare. Lördagsmorgonen bjöd på varmt och blåsigt väder men då Häverödal avsåg genomföra loppet på mestadels en golfbana så var snötillgången ändå tillräcklig. Väl i Häverödal upptäcker vi att det är mycket sämre med snö än vi kunnat föreställa oss, Tony var icke där och vi skulle senare få reda på att han inte trodde att loppet var möjligt att genomföra. Banan startade på skidstadion och efter en kort bit på eljusspåren tog den vägen över några ängar och sedan ut på golfbanan. Inne på skidstadion såg ändå spåren hyfsade ut och fästvallningen gjordes snabbt med det mjukaste Swix klistret. Nu kom starten att bli uppskjuten en halvtimme då arrangörerna var tvugna att komplettera med snö efter spåret.

När starten går klockan halv elva så lägger jag mig tvåa efter Ulf Jansson, snart stakar dock Jonas Henningsson om mig i en uppförsbacke. Jag känner mig kanska trött i kroppen och halkar lite hit och dit på konstsnön. Snart är vi fyra åkare och Ulf Jansson drar ganska hårt. Nu kommer första chocken, på ängarna mellan eljusspåret och golfbanan har man skrapat ihop en snösträng och förmodligen har schaktbladet gått för djupt för när snön smält har jord och gräs lagt sig överst i spåret. Mjuk snö och bitvis endast jord och gräs gör att vi ibland måste springa på skidorna. Efter några hemska kilometer är vi på golfbanan som har ett tunt lager med genomblöt trög snö. Vi delar på dragjobbet på första varvet men vid vätskestationen vid varvning rycker Ulf Jansson när jag dricker. De andra två försöker hänga på men släpper snart, efter en dryg kilometer är jag i fatt och lämnar dem bakom mig i jakten på Ulf Jansson. På andra varvet glider det lite lättare när snön är till åkt men fortfarande mjukt så det är i princip bara stakning vi ägnar oss åt. Jag kommer dock aldrig ikapp Ulf utan han utökar hela tiden sin ledning samtidigt som jag ökar avståndet bakåt. Resten av varven på golfbanan blev en seg kamp mot ett allt tunnare snölager, ibland är det mest gräs och vatten samt förhoppningsvis lite snöslask. På det sista varvet är det mesta av snön bortkörd och det är riktigt segt. Efter drygt två och en halv timme är jag i mål ungeför fyra minuter efter Ulf Jansson och ungefär lika mycket före Jonas Henningsson. Fatima går i mål knappt en timme efter mig som segrare i D 21, i och för sig klent med deltagare, men några damer bröt också loppet. Då Fatima har lite sämre stakresurser än undertecknad så har hon varit tvungen att diagonala mycket i det enormt tunga föret. Men en seger är alltid en seger och detta var hennes första för Strömsberg.

Strömsberg fick alltså en seger och en andraplats, själv är jag ganska nöjd då kroppen kändes tung mest hela tiden. Vad som inte var bra var spåren, man kan acceptera skitig snö och blötsnö men inte att pulsa i lera och snö samt att på slutet åka på gräset på golfbanan. Utan mildvädret hade det nog blivit hyfsade förhållanden. Jag har för övrigt svårt att minnas att jag tränat undet liknande förhållanden och kommer sannolikt inte att tävla under liknande förhållanden igen. Vad ska man göra under sådana förhållanden ? ja kanske ställa in. Men med den vintern vi haft har det inte varit ett överflöd av tävlingar, så ? Om ni tyckte att det var lite taskiga spår under DM-femmilen i Gimo så var det inte i närheten av detta. För övrigt så blev tävlingen Tony avsåg att köra på söndagen inställd på grund av snöbrist, synd att han missade lördagen i Häverödal.


// Stefan Ekman och Fatima Jonsson, på språng, på skidor, på grässlätterna, i Häverödal.