(Från Häverödalsloppet, 5/2 2005)
| Det långa gräsloppet i Häverödal 2005 |
Så här en månad efter loppet känns det som man kan skriva en kort rapport om
tillställningen, för ett underligt lopp var det. Eftersom Fatima befann sig i
Stockholm så beslöt vi oss för att åka i Häverödal på lördagen istället för i
Dalarna på söndagen, jag skulle alltså hämta upp Fatima i Uppsala på lördag
morgon tidigt då starten var redan klockan tio. Tony som tänkte åka ett långlopp
i Dalarna på söndagen skulle komma med som vätskelangare. Lördagsmorgonen bjöd
på varmt och blåsigt väder men då Häverödal avsåg genomföra loppet på mestadels
en golfbana så var snötillgången ändå tillräcklig. Väl i Häverödal upptäcker
vi att det är mycket sämre med snö än vi kunnat föreställa oss, Tony var icke
där och vi skulle senare få reda på att han inte trodde att loppet var möjligt
att genomföra. Banan startade på skidstadion och efter en kort bit på
eljusspåren tog den vägen över några ängar och sedan ut på golfbanan. Inne på
skidstadion såg ändå spåren hyfsade ut och fästvallningen gjordes snabbt med
det mjukaste Swix klistret. Nu kom starten att bli uppskjuten en halvtimme då
arrangörerna var tvugna att komplettera med snö efter spåret.
När starten går klockan halv elva så lägger jag mig tvåa efter Ulf Jansson,
snart stakar dock Jonas Henningsson om mig i en uppförsbacke. Jag känner mig
kanska trött i kroppen och halkar lite hit och dit på konstsnön. Snart är vi
fyra åkare och Ulf Jansson drar ganska hårt. Nu kommer första chocken, på ängarna
mellan eljusspåret och golfbanan har man skrapat ihop en snösträng och
förmodligen har schaktbladet gått för djupt för när snön smält har jord och gräs
lagt sig överst i spåret. Mjuk snö och bitvis endast jord och gräs gör att vi
ibland måste springa på skidorna. Efter några hemska kilometer är vi på
golfbanan som har ett tunt lager med genomblöt trög snö. Vi delar på dragjobbet
på första varvet men vid vätskestationen vid varvning rycker Ulf Jansson när jag
dricker. De andra två försöker hänga på men släpper snart, efter en dryg
kilometer är jag i fatt och lämnar dem bakom mig i jakten på Ulf Jansson. På
andra varvet glider det lite lättare när snön är till åkt men fortfarande mjukt
så det är i princip bara stakning vi ägnar oss åt. Jag kommer dock aldrig ikapp
Ulf utan han utökar hela tiden sin ledning samtidigt som jag ökar avståndet
bakåt. Resten av varven på golfbanan blev en seg kamp mot ett allt tunnare
snölager, ibland är det mest gräs och vatten samt förhoppningsvis lite snöslask.
På det sista varvet är det mesta av snön bortkörd och det är riktigt segt. Efter
drygt två och en halv timme är jag i mål ungeför fyra minuter efter Ulf Jansson
och ungefär lika mycket före Jonas Henningsson. Fatima går i mål knappt en timme
efter mig som segrare i D 21, i och för sig klent med deltagare, men några damer
bröt också loppet. Då Fatima har lite sämre stakresurser än undertecknad så har
hon varit tvungen att diagonala mycket i det enormt tunga föret. Men en seger är
alltid en seger och detta var hennes första för Strömsberg.
Strömsberg fick alltså en seger och en andraplats, själv är jag ganska nöjd
då kroppen kändes tung mest hela tiden. Vad som inte var bra var spåren, man kan
acceptera skitig snö och blötsnö men inte att pulsa i lera och snö samt att på
slutet åka på gräset på golfbanan. Utan mildvädret hade det nog blivit hyfsade
förhållanden. Jag har för övrigt svårt att minnas att jag tränat undet liknande
förhållanden och kommer sannolikt inte att tävla under liknande förhållanden
igen. Vad ska man göra under sådana förhållanden ? ja kanske ställa in. Men med
den vintern vi haft har det inte varit ett överflöd av tävlingar, så ? Om ni
tyckte att det var lite taskiga spår under DM-femmilen i Gimo så var det inte i
närheten av detta. För övrigt så blev tävlingen Tony avsåg att köra på söndagen
inställd på grund av snöbrist, synd att han missade lördagen i Häverödal.
// Stefan Ekman och Fatima Jonsson, på språng, på skidor, på grässlätterna, i
Häverödal.
|