(från Vasastafetten som avgjordes lördagen den 5:e augusti)


Vasastafetten 2006


Augusti och dags för det återkommande sommaruppdraget för Strömsbergs elitidrottare, Vasastafetten. Efter förra årets rekordslakt var förväntningarna något nedtonade då det i år var problem med lagbygget. Tony intog dock en ansvarsfull ställning och lovade springa två sträckor. Saknades från förra året gjorde exempelvis en lättfotad norrman och Olof, dessvärre tycks åldern ta ut sin rätt på en något skadad Olof som dessutom hade rymt till Italien. Nog om gamla tider. Laget var följande, undertecknad och Erik anlände först till Lindvallen, vi var inställda på löpning. Undertecknad hade naturligtvis åkt ett skatepass i Hemus tidigare på dagen. Bernt, Stig och nya bekantskapen Jonas, en hyfsad orienterare kom något senare. Av dessa var Bernt mest inställd på att sola och mindre på löpning. Med Stefan Ö, Tony, Andrea (vår amerikanska klubbkamrat) och Kalle var vi nästan kompletta, saknades gjorde bara Per Israelsson, en vän till Erik och duktig skidåkare.

Med alla samlade tilltog diskussionerna om upplägget med löpsträckor och transporter snart. Eftersom jag skulle springa 15 kilometer ägnade jag kvällen mest åt att äta samt att leda in Tony på mer intellektuella tankebanor. Dessvärre kontrade Tony med de mest burleska praktiker samt försök att muta mig med bullar. Att lösa morgondagens upplägg tog skrämmande lång tid och endast efter att Erik gjort en avgörande insats var det klart. Nu vidtog försöken att sova men först efter att Tony med en dåres envishet (alternativt med en Tonys envishet) upprepat en beskrivning av The Kristet Utseende.

Lördag morgon nu, jag vaknar tidigt och fryser, inte bra. Ännu sämre var att Erik vaknade med en förkylning och inte kunde starta. Ovanligt tidigt var vi klara och gav oss i väg mot våra sträckor. Efter Eriks sjukdom var laget följande: Jonas gick den första sträckan från Sälen. Pär tog ansvar för den andra långa sträckan. Den ”lättaste” hade Andrea. Därefter sprang Tony sin första sträcka, dryga 6 kilometer tung terräng. Från Risberg hade vi som vanligt Stefan Ö. Stefan E fick kämpa både utför och uppför till Oxberg. Sedan vidtog två korta sträckor där Jonas respektive Tony gjorde sina andra insatser för dagen. Stig fick då jogga igenom en nedkortad 9: e sträcka och Elis som kom till Eldris under dagen avslutade. Nedan följer ett referat som skiftar i omfattning beroende på hur mycket jag såg/hörde av sträckorna.

Jonas började som sagt och var mycket nöjd med temperaturen men löpningen var något seg. Gjorde ändå en fullt godkänd insats utan karta, han meddelade att Erik Eriksson i Moras vinnande lag sprang fort, fort från första steget. Per tog över och sprang på dryga 1.01 till Mångsbodarna, starkt eftersom han kom från ett träningsläger i Idre och hade flera hårda pass bakom sig. Tyvärr fick jag inte höra om han var nöjd med sin sträcka. I Mångsbodarna stannade jag samt Tony, Stefan Ö och Kalle till och mötte två solande icke löpande typer (mer kända som Bernt och Erik) samt en uppvärmande Andrea. Snart var vi på väg till Tennäng där Tony blev avsläppt för sin första sträcka. Jag stannade kvar i Tennäng ett tag för att jogga lite och heja på Andrea. Andrea som gjorde sträckan på strax över 20 minuter efter att jag skrikit några egenkomponerade hejaramsor. Tony hade gett sig iväg och jag åkte till min sträcka, det skulle dröja runt 1.20 innan Stefan Ö skulle växla till mig. Kände mig nästan illamående, nervös?

Tonys sträcka var snart avklarad, endast 27.51 behövdes. Dessvärre såg inte jag någon del av sträckan men Tony verkade förnöjd med sin prestation, dessutom så väntade ytterligare en sträcka. Över till Stefan Ö nu som med en något bristfällig löpträning startade 12 långa kilometer. När klockan gick mot 11 så hade det blivit ordentligt varmt, det pendlade mellan 27 till 29 grader under resten av dagen. Det var dock inte mer att göra än att springa så hårt som möjligt. Jag hade anlänt till Evertsberg i god tid men kände mig fortfarande lätt illamående, detta måste lösas. Drastiska åtgärder måste till för avslappning. Åtgärden bestod av 8.38 minuter Metallica i form av Master of Puppets på hög volym, efter det kunde jag påbörja uppvärmningen. Det hade anlänt lite mer strömsbergsfolk till Evertsberg medan jag nu stod och väntade på Stefan Ö. Till slut anländer en strömsbergslöpare som såg ordentligt trött ut och jag kan ge mig iväg. De första kilometerna var mest utför och jag lägger mig på en puls runt 160 vilket är kontrollerad hög fart för mig. Det känns ok och benen är pigga även om backarna sliter oroväckande på låren. Nu vidtar några kilometer flack löpning på delvis mjukt underlag innan vägundergången, pulsen går upp något och dessvärre är benen riktigt stumma. Emellanåt ser jag också Bernt med följe efter banan. Förbi Björnarvet finns det riktiga motlut såväl som småkuperad stiglöpning, känner mig stark och jag håller ett tempo på strax under 4 min/km. Mitt mål är att springa på runt 60 minuter vilket verkar vara möjligt. En kilometer före Lundbäcksbackarna agerar Tony god samarit och ger mig en extra vätsketilldelning, något som behövs då värmen börjar kännas. I början av Lundbäcksbackarna står några strömsbergare och hejar, pulsen ligger nu på runt 170 vilket är min mjölksyratröskel. Kilometertempot är nu nere på 5 minuter och det går inte att springa snabbare för min del. Efter toppen är det lätt löpning en dryg kilometer innan det avslutas med en tuff stigning mot växling. Det är också sista gången jag orkar trycka på lite extra för när jag går in i de sista backarna är jag helt slut och tappar nog 2-3 minuter sista biten. Kommer in till växlingen och har problem att se någon att växla över till, tror dock att Jonas ropar åt mig. Min sträcka är slut och den följande kvarten ägnas åt att sänka kroppstemperaturen med vatten och sportdryck. Strax under 1.04 blir min tid och jag har väl missat mitt mål med ca 3 minuter, tror att det mesta kan tillskrivas värmen även om jag hade behövt lite lättare ben i utförslöpningen. Stefan Ö hämtar mig och vi ger oss av mot Hökberg för att se växlingen mellan Tony och Stig.

De korta sträckorna löps nu av Jonas och Tony. Jonas har bra fart och meddelar senare att han är nöjd med sin andra sträcka, hade bättre tryck i benen nu säger han. Tony gör också en fullt godkänd insats när han ramlar in i växlingen i Hökberg. Däremot har Stig försvunnit och kommer till växlingen först efter en knapp minut men tassar i lätt tempo mot Eldris. Stefan Ö och jag stannar ett tag då vi hittat en pensionerad skidåkare innan vi ger oss av till Hemus för att heja på Elis. I Hemus fick vi vänta en mindre evighet och såg lag efter lag passera, även de som varit en bit efter oss. Till slut dyker Elis upp i god fart men berättar att Stig hade lyckats springa fel på slutet av sin sträcka, förmodligen hade han haft en otroligt hög fart då man svänger av på en liten stig i slutet av sträckan och helt enkelt fortsatt rakt på. Nu var vi ändå inte i närheten av fjolårets tid men missen bättrade ju inte på resultatet. Elis gjorde dock en god insats på slutet och verkar inte bli sämre med åren konstaterade Stefan och Stefan. En något avslagen stämning i målet gjorde att de stora festligheterna blev uppskjutna och alla avvek hemåt omgående.

Det slutliga omdömet av Vasastafetten 2006 då ? Helt klart så påverkade värmen prestationerna på de långa sträckorna. Jag tycker ändå att det var i stort sett godkända prestationer. Jonas startade med en något seg första sträcka men tassade igenom sin andra med bravur. Tony höll en god fart genom två sträckor och båda dessa dubbellöpare förtjänar ett högt betyg. Likaså Elis som kanske stod för den bästa prestationen. Vad Per som hoppade in på 2: a sträckan har för löpkapacitet vet jag inte men med tanke på att han kom från ett träningsläger så var det fullt godkänt. Andrea, som tydligen inte tränar så mycket längre, var inte alltför långt från Strömsbergs topptider på sin sträcka och får liksom Stefan Ö godkänt. Stefan Ö som också enligt egen uppgift led av underträning. Då återstår det undertecknad och Stig. Jag ger mig själv klart godkänt på första 11 kilometerna sedan skyller jag på värmen. Vad Stig kan skylla på vet jag inte men ett gott humör har han alltid. Det var allt från Vasastafetten 2006.


//Stefan Ekman


Resultat:   17:e av 92 fullföljande lag i klassen Herrar Öppen med tiden 6.40.52. (Jonas Pettersson 38.41, Per Israelsson 1.01.12, Andrea Robert 20.11, Tony Axelsson 27.51, Stefan Östlund 51.52, Stefan Ekman 1.03.57, Jonas Pettersson 18.28, Tony Axelsson 19.23, Stig Olovsson 1.02.34, Elis Åberg 36.43)



Fakta:  Vasastafetten hade i år 6 klasser. Klasserna var Herrar Klubblag, Herrar Öppen, Damer Klubblag, Damer Öppen, Mixed Öppen samt Enmanslag. Totalt var 312 lag och 9 ensamlöpare anmälda. Det är 10 sträckor som avverkas mellan Sälen och Mora, med en totallängd på 90 km.