(från snölägret i Bruksvallarna dec. 2008)


Rapport från klubblägret i Bruksvallarna 2008


Klubbläger Bruksvallarna 2008, ur seniorperspektiv:

5/12 Fredag

Långt innan dom första solstrålarna väckte den västmanländska landsbygden var jag uppe (tillsammans med hederligt arbetande människor, mjölkbönder osv.) och lastade i 19 par skidor i skidboxen, många pulverburkar samt EN chipspåse (för att nämna det viktigaste) och påbörjade min resa mot Vålådalen en sådär 55 mil bort. Efter en resa där jag kunde konstatera att Los är litet, Storsjön är stor och att tornsilos tycks vara populära i Jämtland så såg jag Oviksfjällen avteckna sig i horisonten bakom nämda tornsilos. En lätt förvirrande syn då jag växt upp på västmanländska lermarker! Lite senare var jag framme i Vålådalen som bjöd på 20 minus och en halv meter snö. Ut och glidtesta lite, åka banan och avsluta kvällen med vallning. Dom vanliga åkarna droppade in i vallaboden en efter en, även om vi saknade P-O Svahn. Dom ovanliga åkarna hade en egen vallabod där "vanligt folk" inte fick komma in, dom ovanliga åkarna hade också vallare med sig.

6/12 Lördag

-9 grader och snöfall. Glidtest och Goldfox pulver, bra. Grötfrukost som jag spydde upp, mindre bra. Sedan 42 kilometer med en stakförmåga motsvarande lätt A2, diagonalförmågan var ok, tekniken riktigt bra. Mådde inte så bra efteråt. Dom tunga backarna på banan kändes som en befrielse då belastningen på magmusklerna blev något mindre.

Lätt illamående satte jag mig i bilen för att rulla mot Brux och det stora veteranteamet som under dagen åkt upp från Tierp. Väl framme i matsalen med en ljudvolym som slog vilken grundskola som helst hälsade jag kort på gubbarna och fick sedan sällskap av sundbybergstävlande Niclas samt en exlusiv inbjudan till deras klubbmästerskap över 2,5 km klassisk stil, kul! Uppenbarligen så har jag numera ett kulturellt kapital som gör att jag obehindrat kan smälta in i urbana medelklassmiljöer. Efter att löst en lite förvirring kring frågan om sovplatser hoppades jag på en trevligare känsla i kroppen nästa dag.

7/12 Söndag

Konstigt nog så var jag uppe tidigare än nästan alla utom Bernt men så hade jag ju också tävlingsstart satt till 9.15. Skidor hade jag klara sedan gårdagen och målet var att staka det jag orkade på den platta banan. Niclas och jag startade samtidigt. Och när Niclas efter sin problemfyllda höst fått träna lite kontenuerligt och jag åkt ett långlopp dagen före så möttes vi på samma nivå. Jag öppnade så hårt jag kunde och Niclas hängde med. Efter en bit tog Niclas över dragjobbet för att jag sedan kunde spurta ifrån honom på dom sista 500 meterna. Jävligt trött efteråt. Jävligt seg i överkroppen. Men skönt. Efter tävlingen fick jag prova en stavkonstruktion bestående av en extra krok som monteras i toppen på ett vanligt rör. Ganska omgående dissade jag konstruktionen som i bästa fall onödig. Jag har tidigare tillsammans med Tony fastslagit att stavar bör vara raka, således stärktes den hypotesen ytterligare.

Trött resten av dagen så jag märkte inte så mycket av vad som hände. Vi har dock ett nytt framtidsnamn på veteransidan i Tomas Sjöman som visade träningsvilja under veckan och hårdhet då han redan varit i Brux en vecka när vi kom. Det ryktades också om att han tränar i intervallform vilket inte hör till vanligheterna när våra veteraner är på läger.

8/12 Måndag

Dags för en vanlig träningsdag, full hand alltså! I en decimeter nysnö skatade jag bredvid gubbarna som åkte klassiskt med en vilt frustande och hårt diagonalande Stig i täten, ja, upp till Klinken då, inte hem. Hemvägen ägnade Stig åt väggen och honungsvatten. Efter 3 timmar gled jag och Stig in i stugan och det var inte den som åkte ett långlopp på lördagen som var tröttast.

På eftermiddagen försökte jag staka i 2 timmar men nu var armarna helt döda. Det började bli kallt också.

9/12 Tisdag

20-25 minus, gubbarna påstår att man ska vila då. Dessbättre så har seniorteamet ett överlångt pass planerat på Kläppen där det var varma 15 minusgrader. Kroppen känns lite bättre. Dessvärre så är Elis lite dålig i kroppen och bakar istället en hyfsat lyckad sockerkaka, bra initiativ. Jag berättar om den legendariska frågesporten jag höll i Falun för någon höst sedan där Tony och Nisse besegrade Stig och Stefan Ö. Stig säger något om för hög nivå. Tyvärr tog jag inte med mig min mellanstadiefrågesport som jag har liggande hemma. Det är ungefär gymnasienivå på den.

Stig ger sig ut på kvällen för en kamp med skateskidorna, starkt!

10/12 Onsdag

Fortsatt kallt men jag måste ge mig på lite hårdare träning och inte mala distans hela tiden. Eftersom Tony efter djupa analyser har fastslagit att sträckan från Ramundberget över rullskidbanan och upp på Kläppen lämpar sig bäst för A2 i dessa trakter väljer jag att köra just den i skate, ska ju tävla i fristil till helgen så jag måste ju prova skate i någon slags högre intensitet. Glider rullskidbanan med en slö kropp och klättrar sedan uppför Kläppen under mjölksyratröskeln och fortsätter på fjället tills jag åkt en timme. Bra. Tillbaka i stugan så visar det sig att Bernt kör riktigt hårt men inte upp på Kläppen. Bernt uttrycker farhågor om att åka vilse i det omfattande spårsystemet på fjället. Jag vet inte jag, kanske ManBearNilsson som spökar? Stig gillar att köra hårt i slakmotor! Elis har inte allt för besviken gett sig hem för att kurera kroppen. Elis har för övrigt åkt mera mil skidor än seniorteamet än så länge, starkt!

Klassiskt 2.30h på eftermiddagen med impulser och en kropp som svarar lite, om än inte i stakningen. Under middagen diskuterar jag med Jan-Olov om svårigheten att engagera folk i driften av en skidklubb. Jan-Olov konstaterar att folk finns det men få som vill göra något. Oklart vad som händer när 40-talisterna går i pension.

Kvällen ägnas åt chokladpudding och 5dl grädde som heroiskt vispas av mig och Tomas (för hand) under en halv timme, Tomas gör ett storartat arbete, själv får jag mjölksyra i högerarmen. Chokladpuddingen uppskattas men ordföranden framför en konstig idé om att jag ska vila torsdag och fredag då det är dubbla tävlingar i helgen. Träningsläger som sagt.

11/12 Torsdag

Äntligen ska jag prova lite hårdkörning, klassikt från stadion upp på Kläppen, mestadels diagonalåkning. Först 2 minuters intervaller, mot slutet 1 minut. Hårt klisterspann på skidorna, VR40. Totalt blir det 25 minuter i hög A3 intensitet och med en med en hastighet som jag inte har haft upp för kläppenvägen tidigare. Jag har helt klart tagit ett steg i diagonalåkningen i år. Mycket nöjd med en lätt sliten hals efteråt. Ordförande är trött i benen.

Lugn skateåkning på kvällen. Gubbarna börjar bli lite trötta nu, Ingemar känner av halsen lite efter all hårdkörning, inte så konstigt med den kylan. Ingen kan klaga på träningsviljan, möjligtvis bristen på variation. Gubbarna tror att det går att få mig att vila under fredagen när det står 3h klassiskt i planeringen, men, det finns ju dom som tror på konstigare saker också.

12/12 Fredag

Efter förmiddagspasset så äter vi lunch och veteranerna ger sig sedan av hemåt, en dag för tidigt? Orsaken är fortfarande höljd i ett dunkel. Själv är jag riktigt seg i början av passet men piggnar till när jag får draghjälp av några lettiska åkare.

Kvällen ägnas åt vallning av skateskidorna fram till att det upptäcks att Björnjakten i år består av två lopp med intervallstart och klassisk åkning på lördagen.

13/12 Lördag

Lång väg från Brux till Älvdalen, mycket snö och en stor renflock. Temperaturen stiger från kalla 20 minusgrader i Brux till varma 9 minusgrader i Älvdalen. Åker på ett nytt skidpar med Goldfox och VR40. Jagar IKHP:s Rickard Andersson på första varvet och åker fort utom i dom kortaste springbackarna, är för trött i musklerna för att ha någon som helst sprintkvalitet i dag. Saxningen går otroligt bra, nästan i klass med Julia Tjepalova. Stakningen är ok men jag är fortfarande ganska matt i överkroppen så det blir inte sån hög frekvens, snarare gammal god teknik. Dom sista två varven är lite jobbigare, men vad gör det? Tävlingsdagen avslutas med att Palmér hjälper mig och Saaben att besegra en snövall, tack för den!

14/12 Söndag

Som befarat var allt energiöverskott i kroppen borta men det fanns viktigare saker att klara av under dagen. 4 par gamla skateskidor testades mot ett nytt par Karhu där dom nya var lika bra som de bästa av dom gamla paren. I alla fall i blandad -5 gradig snö. Bra så! Den mindre bra detaljen var när jag skulle korka in Goldfox för hand på kalla skidor utomhus, det höll ett varv. Liten miss när luftfuktigheten låg på 95%. Tävlingen var som sagt otroligt seg men jag lyckades i alla fall få upp pulsen lite och fick äntligen ett hårt skatepass. Återstår bara att se hur länge min hals behöver vila nu?


Skidhälsningar Stefan.